obsession

Ja, som en sann fashionista/shopaholic var jag på plats, 09:50 på H&M Avenyn i Göteborg, och Ja, där stod en cirka 20 m lång och bred kö väntandes på att butiken skulle öppna.   När portarna slogs upp rusade folk in, sprang uppför den avstängda rulltrappan och in i det lilla område på övervåningen där Stella kollektionen fanns.   Trycket i det lilla området var som längst fram på en konsert... och det enda jag kunde få tag på var regnjacke-trenchen (i rätt storlek!) Men för 998:- var den inget för mig...   Ilskan och värmen steg, men jag gjorde en övermanöver och drog till H&M Nordstan, eftersom jag hört från en källa att läget var likadant på Kungsgatan som på Avenyn.   I Nordstan var det inte lika hysterikst (trots att folk drog i plagg från alla håll, och frågade om man skulle ha plagget man stod och provade mitt ute i butiken).   Efter en tids sökande och hysteriskt plockande fann jag till min oändliga lycka linnet jag bestämt att jag ville ha för flera veckor sedan, (det med liten ärm och v-ringning).   Senare kom en expidit (de var i dessa omständigheter betraktade som, tja, om stella är Jesus och H&M Gud, änglar...) Med ett par svarta ull kostymbyxor i stuprörsmodell! Halelulja!   Tyvärr i en storlek för stora, men sy går alltid!

Nu sitter jag här i skolan och känner mig oändligt jävla frustrerad över att inte få vara på H&M och övervaka när min v-ringade ulltröja med satinrosetter i kanterna (fast i blekrosa) blir uthängd igen...

Detta är min berättelse om 10 November, nu även känd som dagen då Stella McCartney blev folkkär...